Historieromantik och klassisk konst i L.O. Smiths samlingar

Brännvinskungen L.O. Smith kom från enkla förhållanden, men fick med tiden kapital att skapa ett ståndsmässigt hem. Han omgav sig gärna med konst och antikviteter med en särskild vurm för tidens historiemåleri och det klassiska Italien.

Fotografierna av Smiths våning i det Bolinderska palatset på Blasieholmen avslöjar en hemmiljö i tidens oskarianska anda. Där fanns rikligt dekorerade tak- och väggmålningar, tunga draperier, stoppade möbler och en stor mängd tavlor och prydnadssaker. Periodvis var Smith en samlare av måleri och konstföremål.

Men efter bakslaget i den spanska spritfrågan och konkursen upplöstes hemmet 1891 och sakerna skingrades. Tack vare en auktionskatalog från maj det året kan vi få en klarare bild av vilka konstföremål som hörde till den Smithska paradvåningen.

Till det äldre måleriet hörde verk av nederländska och italienska mästare. Bland motiven fanns en hamnvy av Beerstraaten. Även namn som Rafael, Rubens och Tintoretto förekom, men det var inga original utan välgjorda kopior. Ett dramatiskt motiv föreställande hunnernas kung Attila och hans horder som hindrades att angripa Rom var en ”gammal, synnerligt god kopia” efter Rafael. Ett dryckesmotiv som kan ha lockat till muntrationer i Smiths vänkrets var ”Den druckne Silenus” i kopia efter Rubens. Det fanns också ett flertal landskap, jaktmotiv och religiösa motiv utan namngivna konstnärer.

I samtidskonsten dominerade historiemåleriet och nationalromantiken. Bland svenska konstnärer fanns exempelvis Marcus Larsson representerad med två tavlor. Den ena var ”Landskap med vattenfall” från 1851 och den andra ”Brinnande ångbåt i månskensbelysning” från 1858. Båda var karakteristiska motiv i hans produktion. Larsson skildrade ofta människans utsatthet inför naturens krafter. Det var en sorts skräckromantik som förstärktes av element som eld, storm, dånande vatten och det bleka månskenet.

I våningen hängde flera motiv från det populära historiemåleriet. Ett av de mest kända exemplen var Johan Gustaf Sandbergs ”Gustav Vasa talande till dalkarlarna vid Mora kyrka” från 1836. Den oljetavlan har en speciell historia. Sandberg fick sitt genombrott som historiemålare på 1820-talet och fick 1827 hedersuppdraget att dekorera Vasakoret i Uppsala domkyrka med en serie fresker ur Gustav Vasas liv. Arbetet involverade en mängd studier av renässansens dräktskick och inredningar för att resultatet skulle bli verklighetstroget.

Kalkmålningarna utfördes åren 1833–1838. Sandberg lät senare göra stafflimålningar utifrån freskerna. En av dessa är den berömda bilden där Gustav Vasa talar inför dalkarlarna vid Mora kyrka och som med tiden kom i L.O. Smiths ägo. Idag tillhör målningen Nationalmuseum.

Kända och okända kvinnliga konstnärer
Även kvinnliga konstnärer fanns i Smiths konstsamling, som Jenny Nyström och den ganska okända Virginia Larson. Hon hade i tjugoårsåldern blivit döv och fann sitt uttrycksmedel i färg och form. Åren 1865–1869 studerade hon vid Konstakademien i Stockholm och bodde senare fem år i Rom. Larson lär ha varit mycket ointresserad av att stå i rampljuset och dog i relativ obemärkthet år 1893, men lämnade efter sig en rik produktion av landskap och porträtt.

Bland de konstindustriella föremålen drog de enorma tolvarmade ljuskronorna i kristallglas särskild uppmärksamhet till sig. De praktfulla kronorna hade sitt ursprung i samlingarna på Tidö slott. En annan praktpjäs var ett dyrbart 1700-talsbord med en dekorerad skiva i Sèvresporslin som hade tillhört kejsar Napoleon III. Bordsskivan var indelad i fält och försedd med porträtt av berömda personer, däribland Linné. På auktionen bjöds också statyer och skulpturer i marmor av Fogelberg och Byström ut.

Sammanlagt uppgick inropssumman till 71 000 kronor, vilket förmodligen var en bråkdel av vad Smith en gång hade betalat för sin samling. Vissa av föremålen köpte Smith också tillbaka, som till exempel det dyrbara franska salongsbordet.

Idag finns paradvåningen kvar som en del av Grand Hôtels festvåning i Bolinderska palatset. En del av atmosfären är bevarad från L.O. Smiths dagar, som de praktfulla takmålningarna med historieromantiska och mytologiska motiv påbörjade av Mårten Winge, en av 1800-talets namnkunniga konstnärer och professor vid Konstakademien, och slutförda av unge och vid den tiden okände Carl Larsson. Ett av Winges mest berömda verk är ”Tors strid med jättarna”, en monumentalmålning från 1872 som köptes av kung Karl XV och donerades till Nationalmuseum. Kanske kunde Smith stanna upp inför sådana motiv och le igenkännande åt sina egna bataljer.