Andra spritkriget på Fjäderholmarna

När Stockholms stads femåriga avtal till spritförsäljning gick ut hade L.O. Smith kommit igång med verksamheten i Karlshamn. Från bolaget sker en viss försäljning till Spanien men då fortfarande av så blygsam art att Smith återigen lämnade in ett anbud om att få bli leverantör i Stockholm. Även denna gång nobbas Brännvinskungen. Segerviss från det förra kriget gav han sig dock återigen in i en kamp med staden. Stockholmarna kunde snart läsa en annons där de lovades sprit utan extra skatt. Den här gången gick gratis-båtarna i skytteltrafik till Fjäderholmarna i Stockholms närskärgård.

Båtarna fylldes och köerna ringlade långa utanför ö-butiken. Staden försökte på alla sätt stoppa affärerna och när det på påskafton 1883 var sådan tillströmning på människor att nio poliser var tvungna att hålla ordning ingrep överståthållaren. Han krävde att länsstyrelsen skulle ta tag i situationen. Och när alla andra lösningar att stoppa Smith misslyckas väljer man att övertyga handlare Danielsson på Fjäderholmarna genom mutor. Affären bommas igen och det andra brännvinskriget får sitt slut.

Mellan december 1882 och oktober 1883 såldes cirka en och en halv miljon liter brännvin på Fjäderholmarna. Stockholms Stad fick in 280 575 ettöringar som de tjänade i tullavgift (1 öre per kanna).