L.O. Smiths konkurrenter i Sverige

L.O. Smith må vara känd som Sveriges brännvinskung, men han var långt ifrån ensam om att tillverka brännvin, och andra alkoholhaltiga drycker i landet. Lär känna Smiths svenska konkurrenter, som i vissa fall till och med kröntes till lokala brännvinskungar!

Sven A. Hellerström, Karlshamn
Den förste att införa kontinuerlig varmrening av brännvin i Sverige var förmodligen grosshandlaren Sven A. Hellerström i Karlshamn. Han hade gått i skola i Leipzig och Dresden och var väl införstådd med bränneriteknikens utveckling på kontinenten.

År 1866 lät Hellerström modernisera sitt destilleringsverk vid Ågatan i Karlshamn. Verket utrustades med en tysk ångdriven kolonnapparat som ökade produktionen sjufaldigt och Hellerström fick samtidigt öka antalet anställda från tre till sju. Men snart uppstod problem, för trots att Hellerström varit först med varmrening av brännvin, var han inte längre ensam om tekniken, och inte heller bäst på att använda den. I Stockholm hade L.O. Smith börjat tillverka sitt absolut renade brännvin som snabbt blev svenskarnas favoritsprit.

År 1876 köpte L.O. Smith Hellerströms fabrik i Karlshamn, då Hellerström själv inte längre hade hälsan för att driva den. Det sägs dock att Hellerström senare ångrade försäljningen så till den grad att han under resten av sitt liv vägrade gå på den gata där fabriken låg. Hellerström dog i Bonn ett år efter att försäljningen till L.O. Smith gått igenom.

Erik Rehnberg, Söderköping
År 1860 ropade 19-åringen Erik Rehnberg in rättigheterna till utskänkning av bland annat brännvin i Söderköping på auktion. Året därpå grundade han sin egen firma och 1862 började han nyttja sina utskänkningsrättigheter.
1867 övertog Rehnberg en krog vid Rådhustorget i Söderköping, där han utvecklade firman till en av de största i Sverige. Själva råspriten till Rehnbergs produkter köptes bland annat från Motala Spritbolag, och andra lokala gårdsbrännerier, därefter renades spriten så mycket det gick genom den äldre kolreningsmetoden.

Den renade spriten smaksattes sedan på olika sätt och tappades på flaskor. Rehnberg hade kontakter på Reijmyre Glasbruk varifrån han fick buteljer till sin produktion. Sortimentet var stort; dubbel pomerans, dubbel kummin, vinrutebrännvin, Landtmannapartiets blandning och smultronbrännvin var några av produkterna. Det var inte bara brännvin som tillverkades utan även en mängd olika sorters vin, som gjordes av råvaror från trakten t.ex. blåbärsvin, körsbärsvin, äpplevin och det mycket populära krusbärsvinet. En annan stor produkt i Rehnbergs sortiment var punsch.

Erik Rehnberg dog 1905. Firman drevs framgångsrikt vidare av hans svärson, innan den köptes upp av Vin- och Spritcentralen 1917. Gården där Erik Rehnbergs firma låg revs på 1920-talet, och på platsen har idag Systembolaget sina lokaler.

Gustaf Litström, Falun
I Falun sägs det att de förmögna bergsmännen vid det Stora Kopparberget ofta bjöd sina gäster på ett sött, starkt brännvin, den traditionen tog systrarna Sofia (f. 1786) och Sara Lena Bovin (f. 1788) vara på när de var de första att tillverka och sälja Falubrännvin – smaksatt med pomerans och plommon – under tidigt 1800-tal. När systrarna Bovin emigrerade till Bishop Hill i USA 1846 tog de det hemliga receptet med sig. Det hindrade dock inte destillatören Erik Gustaf Litström i Falun, som vid samma tid tog vara på det inarbetade varumärket och skapade en egen blandning under samma namn med pomeransskal, anis, fänkål, kummin, citronolja, socker och plommon.

Litströms Äkta Falubrännvin – eller Pomerans brännvin tillverkat i Falun som det också kallades – blev mycket uppskattat och han fick bland annat medalj för brännvinet på världsutställningarna i Paris 1855, i London 1862 och på Allmänna industri- och konstutställningen i Stockholm 1866. På grund av sin kryddning var Falubrännvin, sötare än t.ex. Smiths absolut renat, vilket såklart inte föll alla i smaken.

När Litström gått ur tiden grundade hans son Axel Fredrik, en då 22-årig apotekare, en kemisk-teknisk fabrik i Falun där bland annat Äkta Falubrännvin tillverkades. 1892 registrerade Axel Fredrik, sin etikett för Äkta Falubrännvin som varumärke. 1917 köptes varumärket upp av AB Vin och Spritcentralen som tillverkade och sålde Falubrännvin fram till 1972.

OP Andersson & Son, Göteborg
Olof Peter – eller O.P. som han kallades – Anderson föddes 1797 i Trollhättan. När han var 17 år flyttade han till Göteborg där han började arbeta som lärling i en kemikaliehandel och sju år senare, 1823, startade han en egen firma för kemikalier och byggnadsmaterial.

O.P. Anderson var en man med många talanger, och något av en entreprenör. Han ägde fastigheter i Göteborgs stadskärna, var skeppsredare och ägde en järnaffär. Från sitt arbete i kemikalieindustrin hade han lärt sig hur man destillerade brännvin och började göra det på en mindre skala. Från 1850-talet drev O.P. sin firma tillsammans med sin son Carl August – under namnet O.P. Andersson & Son. Det var nu som man började satsa helt på att producera och sälja stora mängder sprit.

När O.P dog 1876, tog hans son Carl August över företaget. Han investerade i modern destillationsutrustning som möjliggjorde en produktion av 4 miljoner liter brännvin per år. O.P. Femton år efter faderns död lanserade Carl August O.P. Anderson Aquavit, namngiven efter fadern med en smaksättning av kummin, anis och fänkål, samt ekfatskaraktär på Göteborgsutställningen 1891. Aquaviten blev genast en framgång och är i dag en av Sveriges äldsta fortfarande producerade brännvin.