Smiths fem mest spektakulära bråk

Att L. O. Smith hade ett ordentligt humör är väldokumenterat. Otaliga är de bråk han under sin levnad hamnade i med allt från affärsmän till regeringar. Här är fem av de mest spektakulära.

Smiths spanska spritförnedring
I slutet av 1880-talet fick brännvinskungen L.O. Smith ett stort problem, i Spanien hade han ett gigantiskt förråd med sprit som enligt en ny lag nu beläggas med tullavgift. Smith var galen av oro och ilska då avgiften gick helt emot de traktat som han tidigare fått igenom mellan Sverige och Spanien och dessutom kunde en sådan tull leda till slutet för hans fabrik i Karlshamn.

Smith sökte stöd hos såväl utrikesministern Ehrensvärd som den svenska kungen men båda tvekade och föga förvånande blev Smith rasande. På plats i Spanien fanns den svensknorske ambassadören Anton Grip, vars hjärta verkade ligga mer hos Spanien (och Norge) än Sverige.

Med Smith och Grip som förgrundsfigurer startades en konflikt mellan länderna. I affekt beordrade Smith sina spanska föreståndare att, om lagen trädde i kraft, begära skydd hos de svenska konsulaten och hissa den svenska flaggan. Den 28 juni 1888 gick lagen igenom och när den svenska flaggan hissades tolkade Grip det som ett bevis på att Smith hotade den spanska regeringen. Samtidigt krävde den svenska staten att Smith skulle sälja de lager han hade i Spanien.

Smith försökte på alla sätt att rädda sin spanska verksamhet. Till sist krävde den svenska staten att frågan skulle tas upp i en skiljedomstol. Spanien gick efter lång tid med på kravet, men bara om de fick välja domare. I december samma år kom domen som gick helt på den spanska sidan. Resultatet blev att Smiths verksamhet i Karlshamn fick läggas ner och brännvinskungen förlorade det mesta av sin förmögenhet.

Bråket i första kammaren
– ”Du är ett as! Du är ett as!” Smädelsen ropades ut av statsrådet Per Axel Bergström när brännvinskungen L.O. Smith bars ut från riksdagens först kammare där han under en hetsig debatt fått en hjärtinfarkt och fallit ner från talarstolen.
Men vad är det som rört upp sådana starka känslor? Svaret var bankfrågan.

Ett år tidigare, i slutet av 1885, hade Smith tillfrågats att bli Blekinge läns representant i riksdagens första kammare. Brännvinskungen tackade genast ja. Det gav honom möjlighet att arbetar med frågan om hur Sveriges bankväsende skulle utvecklas. På den ena sidan i debatten fanns A.O. Wallenberg, grundare av Stockholms Enskilda bank, i spetsen. På den andra sidan fanns liberalerna, som ville att staten skulle ta över hela frågan. Smith gick in på liberalernas sida och rasade mot Wallenbergs åsikter i bankfrågan. Han lade bland annat fram en motion sedelutgivning och om en gemensam riksbank, till skada för privatbankerna som då skulle förlora sin rätt att trycka sedlar. Det blev ramaskri i Riksdagen. Det visade sig att flera statsråd ägde aktier i landets banker. Smith svarade med att trycka upp en lista med namnen på riksråden i fråga.

I maj 1886 skulle Smith hålla sitt första tal som riksdagsman. Men från det att han klev in i första kammaren gick allting fel. Anfallen från riksdagsmännen duggade tätt och Smith försvarade sig genom att förnedrade så väl A.O. Wallenberg (som oväntat dött en tid innan) som hela den första kammaren. När han uttalade sig i frågan om sedelutgivningen och de privata bankerna utbröt fullständigt kaos. Plötsligt tog sig Smith åt hjärtat som i kramp och segnade ner från talarstolen. Den smädelse som Bergström kastades efter honom anses vara det grövsta som någon någonsin utropats i kammaren.

Polisen kallad till spritkalabalik på Fjäderholmarna
På påskafton 1883 rådde det full kalabalik på Fjäderholmarna utanför Stockholm. Anledningen var att L.O. Smith har öppnat en butik där han sålde sitt välsmakande och billiga brännvin. Men den ohejdade tillströmningen av spritsugna stockholmare ledde till kaos med fara för deras liv. Nio poliser kallades till platsen för att försöka håll någon slags ordning.

Stockholms stad har under en tid försökt stänga butiken, men eftersom Fjäderholmarna tillhörde Lidingö kommun stod de maktlösa. Bakgrunden till situationen var att Stockholms stad än en gång har ignorerat Smiths anbud till att bli spritleverantör till staden. Därtill har de spridit rykten om att Smith var ohederlig och bröt mot ingångna avtal. Sin vana trogen blev Smith rasande och utropade ett krig mot staden. Han ingick avtal med en källarmästare på Fjäderholmarna och öppnade upp en butik, precis som han hade gjort på Reimersholme fem år tidigare.

Staden morrade om Smiths oförskämdhet men hans butik gjorde succé. Myndigheterna kontrade på alla möjliga sätt men förgäves. Men efter påskaftonen 1883 lyckades staden till sist muta källarmästaren på Fjäderholmarna, och butiken bommades igen.

Smitt om Smith: Rövarbaron!
År 1877 pågick en offentlig smutskastningskampanj i Stockholmstidningar. Det var det två affärsmännen J.W. Smitt och L.O. Smith som turades om att förnedra varandra, till allmänhetens nöje där Smith började med att kalla Smitt för ”Ett koncentrerat samhällsont” varpå Smitt kontrade med ”Rövarbaron!”.

Grunden till bråket var att Smitt hade investerat kapital i Smiths Winbolag på Reyemersholme som gick allt sämre. Smitt krävde då tillbaka sitt kapital och när Smith vägrade blev han stämd av Smitt med kravet att hans bolag skulle upplösas.

Det offentliga grälet blev utdraget. Smitt författade en 25 sidig(!) lång redogörelse om sitt liv som affärsman, kanske för att öka på sin image inför den kommande rättegången, som han skickade in till tidningen Figaro. som krävde pengar för publicering varpå Smitt gick i taket. När brännvinskungen fick reda på situationen skrev han ett brev till Figaro där han uttalade sig om Smitts karaktär och erbjöd sig att betala för publiceringen då ”(…)det vore synd att undanhålla allmänheten herr Smitts självförskönande opus. Föga förvånande blev Smitt rasande och svarade omedelbart med att be Smith att dra åt helvete. I domstol dömdes senare Smith för ärekränkning men vad som värre var att Smith nu fått J.W. Smitt och dennes nära vän A.O. Wallenberg till bittra fiender.

Förklädd Smith kapade spritbolagets stämma
Allt verkade gå enligt planerna för de ledande i Reymersholms Spritförädlings AB. Den extrainsatta stämman, där planen är att upplösa företaget och till sist bli av med L.O. Smith skulle snart ta sin början Smith en gång för alla ska precis gå av stapeln. Det är det är den 27 december 1880 och ordföranden inledde förhandlingarna när dörrarna plötsligt slogs upp och Smith, förklädd i lösskägg, solglasögon och turban, trädde in med ett anhang av jurister och reportrar.

Smith hade under en semester i utlandet fått reda på att de styrande i Reymersholms Spritförädlings AB hade planer på att upplösa bolaget, i vilket han ägde 60 % av aktierna. Sedan tidigare har han enligt avtal avsagt sig sin rösträtt men det här falskspelet tänkte han inte finna sig i! För en förmögenhet hyrde han ett lok med en vagn som i ilfart tog honom hela vägen från Malaga till Stockholm där han höll sig förklädd för att inte bli igenkänd och förstöra hans kupplaner.

Resultatet av kuppen blev att Smith avstod sina aktier för nittonhundra kronor styck vilket gav honom totalt 1,2 miljoner kronor. Bolaget upplöstes och döptes om till Reymersholms Nya Spritförädlings AB.