Johan Willhelm Smitt – L.O. Smiths investerare och nemesis

L.O. Smith och Johan Willhelm Smitt var först goda kompanjoner och sedan bittra fiender för resten av livet. Deras bråk fördes publikt via öppna brev i tidningarna och avslutades i domstol. Vem var L. O. Smiths värsta fiende, mannen bakom kuppen på Reymersholme och som enligt vissa källor var orsaken till den spanska spritkraschen?

Smitt och Wallenberg
Johan Wilhelm Smitt var en man med ett brokigt förflutet. Som 19-årig bokhållare hade han fått följa med på en världsomsegling. Den startade 1840 då briggen Oscar lämnade Stockholm med löjtnanten André Oscar Wallenberg som styrman. Men världsomseglarna fick problem och tvingades gå till Lissabon för att reparationer. Där hoppade André Oscar Wallenberg av. Johan Wilhelm Smitt blev kvar ombord och i augusti 1841 kom han till Buenos Aires i Argentina.

Han hade hamnat i ett oroligt område. Det var krig både inom och mellan staterna i området. Trots striderna började Johan Smitt bedriva handel mellan länderna. Han gjorde goda vinster och 1847 slog han sig ner i Buenos Aires. Där öppnade han handelshus och satsade på fredligare handel. Han köpte också 20 km2 mark i Uruguay där han odlade vin och bedrev storskalig boskapsuppfödning. I mitten av 1850-talet sålde han sina verksamheter i Sydamerika och återvände till Sverige som en förmögen man.

Johan Smitt bosatte sig i Stockholm och tog upp kontakten med André Oscar Wallenberg. Det ledde till att han 1856 blev en av grundarna av Stockholms Enskilda bank. Han bröt dock med Wallenberg efter en dispyt om alldeles för frikostiga utdelningar och var med och startade senare Stockholms Handelsbank, senare Svenska Handelsbanken. 1859 var han också med och grundade Stockholms Bryggeri AB, senare S:t Eriks Bryggeri AB, där han blev styrelseordförande.

Kompanjoner och fiender
Johan Wilhelm Smitt verkar haft affärer med alla prominenta män av sin samtid, såklart fanns L. O. Smith med bland dessa. På hösten 1867 bildade L. O. Smith och J. W. Smitt Inedals Sockerfabriks AB med planen att framställa socker i större skala. Fabriken skulle anläggas på Kungsholmen och maskiner beställdes från utlandet. Bolaget stötte dock på patrull redan första verksamhetsåret och efter ett par års kamp och en schism i styrelsen lades verksamheten ner.

Några år senare tar L. O. Smith åter kontakt med Smitt då han behöver kapital för att genomföra sin stora plan kring ombyggnationen av Reymersholme. Även där gick det knackigt och den försiktige Smitt blir orolig och vill ha sina investeringar tillbaka. Den begäran ledde till en offentlig smutskastning mellan de två herrarna samt avgörande i domstol. L. O. Smith döms för ärekränkning, men frågan om investeringar förbli olöst.

Investeringar i Nobel
Johan Smitt blev intresserad av Alfred Nobels verksamhet och investerade i hans bolag då den startade 1864. Smitt köpte mark för den blivande fabriken vid Vinterviken, nära dagens Aspudden i västra Stockholm, ordnade så att bolaget fick tillstånd att tillverka och lagra nitroglycerin samt satt var involverad som både styrelseordförande och informell vd.
1865 ställde Smitt också upp med ett lån som gjorde det möjligt för Alfred Nobel att bygga sin första fabrik utanför Sverige.

Sin kanske bästa affär gjorde Smitt 1866. Då köpte han ett stort markområde kring Reparebangatan (dagens Fleminggatan) på Kungsholmen i Stockholm, som då till stor del var landsbygd. För 175 000 kr (i dag ca 11 Mkr) övertog han familjen Cederwalds fideikommiss och blev ägare till i stort sett alla tomter längs gatan. När Stockholm under 1880-talet började växa västerut sålde han tomter där för 2 000 000 kronor (ca 120 miljoner kr idag). Han byggde också om en malmgård i hörnet Scheelegatan-Fleminggatan till ”Smitts palats”. Och i folkmun blev Johan Smitt ”Kungsholmskungen”. Johan Smitt hade också intressen i Stockholms Yllefabrik, i Stockholms superfosfatfabrik, Stockholms Allmänna Telefon AB, Graningeverken, Sundsvalls Enskilda Bank och i Aftonbladet. Han bidrog även med 100 000 kr vid starten Stockholms högskola 1878. Senare donerade han ytterligare stora summor till högskolan.

Johan Wilhelm Smitt avled den 8 oktober 1904 och begravdes, enligt sin önskan i testamentet ”med all enkelhet, utan kransar och blommor, utan liktal…” Enligt bouppteckningen uppgick hans förmögenhet till ca 18 miljoner kronor vilket motsvarar drygt en miljard kronor idag.