Finkel, renat och det första spritkriget

Med nyvunna rikedomar på sprithandeln var steget till egen produktion inte långt. L.O. Smith hade under sitt liv lagt märke till de skadliga effekter som spriten hade. Han är övertygad om att det var finkel som var den största boven och läste vad som fanns publicerat i ämnet. På så sätt lärde han sig snart också hur man skulle gå tillväga för att göra bättre sprit. Under en resa till Frankrike och Paris får han nys om en firma vid namn Savalle som uppfunnit apparater där orena alkoholer kunde tas bort.

L.O. Smith bestämmer sig för att undersöka hur farlig finkel är. Experimenten görs till en början på djur och snart också på människor. Snart är han övertygad om hur farligt finkel är och bestämmer sig för att konkurrera med de destillatörer som finns i Sverige.

På exekutiv auktion köper han den 30 april 1868 en konkursad fotogenfabrik på ön Reymersholme i Stockholm. Snart finns 1 000 plåtkärl för brännvinstransport och 24 kolfilterapparater på plats i fabriken. Den befintliga destilleringsapparaten med plats för 11 000 liter fotogen byggs om för rening av brännvin.

När allt finns på plats organiserar L.O. Smith en kampanj för att krossa sina konkurrenter. Han föreslår en revision av den rådande spritförsäljningslagen. Han bearbetar riksdagsmän och visar fördelarna med att avskaffa utskänkningsbolagen och indragning av försäljningsavgifter till statskassan. Smith tycker det är galet att kommunerna har vinstintresse i superiet.

År 1871 upphävde riksdagens städers rätt att överlåta handeln med brännvin till bolagen och tillverkningslagen mjukades upp. Det såg ljust ut för Smith.
Men Stockholms stad saknade dock alltjämt ett kommunalt utskänkningsbolag. Hösten 1876 fick infordrade stadsfullmäktige anbud på ensamrätten till fem års spritutskänkning i staden.

L.O. Smith och hans företag Win- & Sprituosa AB erbjöd staden en halv miljon i skatt årligen. Av någon oförklarlig anledning nobbades hans anbud och istället fick Stockholms Utskänknings AB tillstånden. Smith nobbas också som leverantör av spritleveranser och Stockholms Utskänkning ges monopol. Smiths bolag hotas snart av ekonomiska bekymmer och när företaget med monopol nekar affärer med honom var det upplagt för krig.

Den 12 september 1877 öppnar Smith egen butik vid fabriken i Reymersholme. Det kunde han göra eftersom den centralt belägna ön då hörde till Brännkyrka kommun och inte till Stockholms kommun. För att underlätta försäljningen har Smith skaffat ett flertal båtar som i 20-minuterstrafik fraktar människor till ön från olika delar av huvudstaden. Båtarna gjorde succé och snart berättade Smith att butiken hade 25 000 besökare per dag. Smith anordnade också vinauktioner på ön. Totalt såldes mer än en miljon vinbuteljer på Reymersholme under perioden. Givetvis innebar detta att Stockholm stads försäljning minskade drastiskt. Smith drogs dock fortfarande med ekonomiska bekymmer.

För att en gång för alla få slut på konkurrensen börjar han återigen forska i skadligheten i den sämre spritens finkel. Han anordnar och betalar en alkoholkongress i Paris, 1878. Dit bjuds vetenskapsmän från hela världen. Till och med omkostnaderna för de svenska representanterna betalas av Smith. I slutet av kongressen beslutas att alla ”regeringar ska uppmanas att vidta alla åtgärder för att brännvin ska renas så mycket som möjligt”. Med mötesprotokoll i hand uppvaktar Smith flera riksdagsmän och får dem att motionera i båda kamrarna. Dessvärre är intresset svalt. Förslaget fick avslag och kriget fortsatte.

Istället kom kriget att avslutas 1880 då andra ägare i Smiths bolag försöker kuppa bort honom från företaget. Smith själv är utomlands på grund av hälsoskäl och kuppmakarna ser möjlighet att upplösa företaget då han är borta. Man följde reglerna och annonserade i tidningarna om en extrainsatt bolagsstämma. Tanken var att sälja bolaget för en billig peng som kuppmakarna skulle betala och sedan starta ett nytt företag.

Smith får dock ryktesvägen höra om planerna och förklädd återvänder han till Stockholm. När den extra bolagsstämman startar dundrar L.O. Smith in på gården i häst och vagn. Han slår upp dörrarna där mötet hålls och skäller ut kuppmakarna. Mötet slutar med att Smith köps ut och erhåller 1 200 000 kronor för sina aktier.

Det första spritkriget var därmed slut och ett nytt bolag tar över affärerna på Reymersholme. L.O. Smith fortsätter sin avbrutna semester och ger sig av mot Venedig. Allt var enligt plan, han var av med Reymersholme och i fickan finns kapital att starta världens största spritfabrik.