Kvinnorna i L.O. Smiths liv

Under L.O. Smiths tid hade inte kvinnor ett särskilt stort inflytande i det offentliga livet, men privat så hade de mer möjlighet att påverka. Vilka var kvinnorna i Brännvinskungens liv?

Lusse Pehrsdotter
Den första kvinnan i L.O. Smiths liv var hans mamma Lusse Pehrsdotter. Hon var en för tiden ovanlig person som utöver att vara en uppskattade barnmorska i Sjöarp med omnejd, även hade lärt sig att läsa, skriva och räkna själv. Lusse födde sju barn varav Lars (L.O.) var det tredje i ordningen. Hon var dessutom modig, och hade stor koll på hur familjens gård sköttes. För barnen var det en hård tillvaro, speciellt sönerna fick arbeta från tidig morgon till sen kväll, och den enda ljusningen i tillvaron stod mamman för. Hon gjorde sitt bästa för att underlätta barnens vardag och hon lär Lars att läsa, skriva och räkna, och var övertygad om att sonen hade läshuvud. När gården, som styrs av barnens far Ola, går allt sämre och skaffar sig massa skulder, så är det hon som stöttar L.O. i att ta upp Konsul Smiths erbjudande om att ta sig an den unga pojken. Pappan Ola behövde dock mer övertygande men gav till sist med sig och L.O fick. ge sig i väg till Carlshamn. Bara några år senare, i september 1853, dör Lusse i nervfeber.

Marie-Louise Collin
Marie-Louise Collin föddes i Vadstena 1842 som dotter till månglerskan Anna Lisa Jerner, men blev som litet barn adopterad av hovtandläkaren och tandprotestillverkaren Lars Gustaf Collin i Stockholm. Collin hade mottagning och bostad på Skeppsbron 40, och det var här som Marie-Louise som sjuttonåring började bli uppvaktad av en 23-årig yngling vid namn L.O. Smith. Han tyckte att hon var skönheten personifierad, och när han efter en tids kurtis friade till henne så tackade hon ja, trots att hon egentligen var förälskad i någon annan. Att hon gick med på äktenskapet berodde helt och hållet på att hennes adoptivfader stod vid ruinens brant, och genom att gifta sig med L.O. räddade Marie-Louise skinnet på honom. Bröllopet gick av stapeln den 31 januari 1860 och trots det blev äktenskapet till en början lyckligt, den unga frun fick allt hon pekade på och varje dag kom en bukett med färska rosor med bud från Köpenhamn. Mellan åren 1862 och 1868 föder Marie-Louise fyra barn, två pojkar och två flickor.

Under den andra delen av 1800-talet blir fru Marie-Louise Smith en central person inom den stockholmska societeten. Hon är känd för att alltid ha de dyraste kläderna och de modernaste frisyrerna. Hon inreder också den Bolinderska våningen som ofta syns i tidningarnas hemma hos reportage. Under 1880-talet hamnar Smith i konflikt med sina söner om företaget och äktenskapet med Marie-Louise knakar i fogarna. Efter en utdragen och infekterad konflikt som pågår under sju år, går skillsmässan igenom den 23 november 1897. I motsats till L.O., hade Marie-Louise bra kontakt med alla sina barn och bodde kvar i Stockholm fram till sin död 1923.

Lucie Lagerbielke
Den första dottern i L.O. och Marie-Louises äktenskap var Lucie, född 1856. Vid tidig ålder skickades Lucie till Geneve för att få en utbildning som passade en flicka ur överklassen, som avslutades vid Zanderska pensionen i Hjulsta vid Enköping. Som 30-åring gifte hon sig med en underlöjtnant i flottan, friherren och baronen Henric Lagerbjelke, son till en riksdagsman och med vad alla såg som en ljus framtid. Smith som ansåg att det var en perfekt matchning, sparade inga utgifter på bröllopet som hölls den 22 september 1884. Äktenskapet blev dock stormigt, inte minst på grund av Henrics alkoholmissbruk och dåliga affärssinne. Lucie själv verkade ha ärvt sin fars humör men paret fick ändå två döttrar, Ebba och Nina.

Lucie hade en kreativ ådra och ett intresse för psykologi och spiritualism, ett intresse hon delade med många andra kvinnor ur överklassen, inte minst sin syster Mary. Lucie var sin fars dotter och i konflikterna mellan föräldrarna och sönerna stod hon, hennes make Henric och systern Mary på L.O.s sida. Efter föräldrarnas skilsmässa kom dock all kontakt med fadern att upphöra.

Under sitt liv skrev Lucie i såväl sitt eget namn som under pseudonymerna Tor Delling, Vitus och Pax i spiritistisk och teosofiska tidskrifter som Själens lif (1911) och Mysteria (1915). Dessutom skrev hon skönlitterära verk som Daniel, lifsöde och En sällsam upplevelse båda från 1913. Idag är det främst Lucies konstnärliga produktion i akvarell och olja med motiv av landskap, stilleben och djur som är mest känt. Sitt publika genombrott fick Lucie dock först efter sin död på utställningen Nio unga på Liljevalchs konsthall 1932. Under våren 2020 kommer Lucies verk att ställas ut på Waldemarsudde tillsammans med Hilma af Klint och Tyra Kleen i utställningen Måleri och andlighet.

Mary Karadja
Mary, som egentligen hette Marie Louise, föddes 1868 som yngsta barnet till Marie-Louise och L.O. I likhet med sina syskon fick Mary utbildning i Geneve från 9 till 16 års ålder, och hade likt sin far en lätthet för språk och talade flera flytande. Som yngsta barnet var hon bortskämd, och på många sätt faderns favorit. Likt sin äldre syster utbildades Mary utomlands mellan nio och sexton års ålder och för att endast tre år senare gifta sig med den nästan 30 år ålder Jean Pasha Karadja – fanariotisk prins osmansk ambassadör i Stockholm, Köpenhamn och Haag. I och med giftermålet blev Mary prinsessa och tillsammans fick paret två barn, Constantin och Despina. 1893 flyttade hon med sin prins till slottet Bovigny i Belgien, men bara ett år senare dog han.

Efter makens död blev Mary, likt sin syster Lucie, allt mer intresserad av spiritismen och grundade ett flertal föreningar för ämnet i Sverige. Hon skrev även en stor del skönlitteratur och dramatik och gav ut den spiritistiska tidskriften XX:e seklet under åren 1902-04.

Mary spenderade sin tid mellan Belgien, Storbritannien och Frankrike och följde, tillsammans med sina barn och sin husjungfru Anna Viktoria, med L.O. på sina resor runt om i världen. Efter skilsmässan mellan sina föräldrar var hon den enda av barnen som hade någon som helst kontakt med L.O., och hon flyttade in hos honom i villan Ekenäs i Ronneby, men relationen till sin fader blev dock väsentligt mycket mer komplicerad när han bestämde sig för att gifta sig med hennes husjungfrun Anna Viktoria Kalldin. Efter giftermålet talade inte Mary med sin far igen.

Anna Viktoria Kalldin
När L.O. Smith blev förälskade igen var det alltså i den nästan 40 år yngre Anna Viktoria Kalldin. Hon var född i Karlskrona och växte upp under enkla förhållanden som dotter till en skomakare. Vid sexton års ålder flyttade hon till en familj Carlberg i Ystad och började arbeta i deras konditori. När Carlbergs flyttade till Karlshamn följde Anna Viktoria med, och fick anställning på Stora Hotellet där L.O. Smith och dottern Mary ofta åt sin frukost. Det var alltså här som brännvinskungen fick upp ögonen för den långa och slanka brunetten som serverade folk på ett avslappnat sätt, och alltid med ett charmigt leende på läpparna.

Utan att L.O. visste om det, anställde Mary Anna Viktoria som husjungfru, och hon följde med när de flyttade till Paris. Här inledde L.O. och Anna Viktoria en kärleksrelation, trots att skilsmässan med hans första fru inte hade gått igenom. Reaktionerna från familjen och samhället lät inte vänta på sig, inte minst när L.O. valde att sälja huset i Ronneby för att bosätta sig helt i Paris med sin nya kärlek. Vad Anna Viktoria såg i den nästa 40 år äldre mannen är svårt att förstå, men omvärldens reaktioner och åldersskillnaden till trots, verkade de två vara lyckliga med varandra. Dessutom hade de liknande ursprung; båda var födda och uppväxta under enkla förhållanden. Det var på ett sätt tur det, för efter att de gift sig på det svensk-norska konsulatet i Paris 1899, så förlorade L.O alla sina pengar tack vare boerkriget. Från att ha levt ett liv i lyx och flärd, så var de nya makarna Smith nu barskrapade. 1911 bodde i en liten lägenhet på Malmskillnadsgatan, för att 1913 flytta till Karlskrona.

Den förr så kraftfulla brännvinskungen var nu på sin ålders höst och plågad av sjukdom. Anna Viktoria höll sig dock troget till sin make, även om hon mer fick agera sköterska än fru. I december 1913 dog L.O. och efterlämnade ingenting till sin då fortfarande unga hustru. Anna Viktoria levde i Karlskrona fram till sin död 1948 och är begravd tillsammans med L.O. i Smiths familjegrav på Karlskrona kyrkogård.