L.O. Smith och gruvorna i Sydafrika

Han investerade bland annat i guldgruvor i Sydafrika. Målet var att bygga upp den förmögenhet som han hade förlorat genom debaclet med den misslyckade spritexporten till Spanien.

På 1890-talet sökte L.O. Smith efter nya affärsmöjligheter. Han såg hela världen som sitt arbetsfält. Bland annat tjänade han pengar på att förmedla lån till Kina, som hade tilldömts att betala krigsskadestånd till Japan.

År 1895 befann sig Smith i Sydafrika. Där hade gjorts fynd av guld, silver och diamanter, vilket lockade en ström av investerare och spekulanter. Trots olidlig värme och delvis spartanska förhållanden tog sig Smith runt på landsbygden i jakten på intressanta investeringsobjekt.
En idé, som Smith inte förverkligade, var att bygga en järnväg mellan gruvorna i Kimberley och kusten. Därifrån tänkte han skapa båtlinjer som skulle föra silver och andra varor till Cádiz i Spanien.

Vid ett annat tillfälle köpte Smith ett guldfält av en irländare. Fyndigheten visade sig vara en bluff, men Smith hade turen att kunna sälja egendomen vidare till en ingenjör. Det hörde inte till vanligheten att Smith ägnade sig åt ohederliga affärer, men han var nu tvungen att agera strikt ekonomiskt.

Vid den här tiden började nya oroligheter blossa upp i Sydafrika mellan boerna och engelsmännen. Upptäckten av mineraler och ädla metaller hade lett till en stor inflyttning av främst brittiska guldgrävare och britterna såg en chans att utvidga sitt kolonialvälde. Smith träffade personligen de ledande makthavarna, däribland president Paul Kruger, gruvmagnaten och Kapkoloniens premiärminister Cecil Rhodes och doktor Leander Starr Jameson. Smith såg framför sig en enorm potential för handel, välstånd och civilisation i världen om guldindustrin fick utvecklas snabbt och effektivt. Men han oroade sig för att engelsmännen försökte tillskansa sig ensam kontroll över guldtillgångarna. Smith argumenterade istället för ett större internationellt inslag med en sund konkurrens.

År 1899 berättade Smith i en intervju att han hade planer på att resa tillbaka till Transvaal för att bosätta sig där i två–tre år. Han ägde guldgruvor i provinsen tillsammans med franska affärskompanjoner, men fruktan för kriget hade lett till att arbetarna gett sig av och verksamheten hade helt avstannat. Vilda rykten gick om att gruvorna skulle sprängas i luften vid händelse av krig. Risken var nu överhängande att Smith skulle förlora hela det kapital som han hade placerat i gruvorna. Av rädsla för kriget kunde han inte heller resa dit för att bevaka den dramatiska händelseutvecklingen på plats.

Som en direkt följd av det osäkra läget blev Smith tvungen att auktionera ut sitt bohag från Bolinderska palatset – för andra gången. Möblemanget transporterades från bostaden i Paris till Stockholm, där många av föremålen slumpades bort till obetydliga priser.

I oktober 1899 utbröt kriget – det så kallade andra boerkriget – som gällde herraväldet över Sydafrika. På den ena sidan stod Storbritannien och på den andra boerrepublikerna Transvaal och Oranjefristaten understödda av en boerresning i vissa delar av Kapkolonien. Utgången av kriget skulle visa sig bli helt avgörande för Smiths ekonomiska framtid.

Först sommaren 1902 tog boerkriget slut med en seger för engelsmännen. De tog över alla bolag och gruvor. Resultatet innebar en ekonomisk ruin för Smith. Enligt vissa uppgifter förlorade han omkring 6 miljoner kronor. Hela den återstående förmögenheten var nu borta och resten av livet fick Smith leva under betydligt blygsammare förhållanden än han varit van vid och han blev beroende av underhåll från sina barn. Samtidigt fortsatte Smith att kämpa för de pengar som han ansåg sig ha rätt till i olika rättsprocesser.