Smith förlorar spanskt spritkrig
Framgångarna i Sverige var inte tillräckliga för en expansionstörstande L.O. Smith. I början av 1880-talet började han snegla på den internationella spritexportmarknaden. Han fick kännedom om att Tyskland exporterade finsprit till Spanien och att det skulle gå att konkurrera. Då affärerna skulle gynna den svenska statens ekonomi kontaktades en svensk minister i Spanien som hjälpte till att kratta vägen för L.O. Smith.
Smith påbörjade när han fått klartecken bygget av en gigantisk spritfabrik i Karlshamn. I augusti 1884 stod 80 gigantiska cisterner färdiga. Råspriten köptes in från Ryssland. Fabriken blev en viktig industri för Karlshamn och Smith såg till att arbetarna som tog anställning kunde dubbla sina löner.
I december 1884 fanns alla papper på plats och båten Helix anländer med 589 fat råbrännvin från Ryssland. Affärerna går snabbt bra. I januari 1885 öppnar han filialer i flera spanska städer, däribland Tarragona, Barcelona och Valencia. På alla platser väljs den svenska konsuln på plats till föreståndare. Som belöning för sitt arbete blir L.O. Smith adlad. Snart byggs fabriken i Karlshamn ut och när de 200 elektriska lamporna installeras är det är stor nyhet i hela landet. Målet är att fabriken på sikt ska klara att producera 100 miljoner liter renad sprit per år. Till exporten behövs också ekfat och på egendomen Stilleryd utanför Karlshamn startas en fatfabrik där 150 man dagligen kan tillverka 250 fat per dag. Till platsen flyttar också L.O. och familjen.
För att minska riskerna med affärerna i Spanien inleds ett samarbete med bankirfirman Murrieta & Co. Med det samarbetet kan öka avsättningarna och fortsätta att betala råbrännvinet kontant vilket håller ner priset.
Under 1887 ska en fortsättning om de bra handlingstraktaten mellan Sverige och Spanien beslutas. Fabriken i Karlshamn har byggts ut en tredje gång men står under väntan nästan helt stilla. I juni klubbas dock att traktaten förlängs. Smith firar genom att dela ut 25 procent av vinsten till aktieägarna och passar på att bygga ut fabriken för en fjärde gång när produktionen kan återupptas. Under året levereras 17 miljoner liter sprit till Spanien, Italien, Estland och Österrike. Något som visar sig bli rekordet för fabriken.
Smith upptäcker dock att affärerna inte är lönsamma och ger sig av till Ryssland för att försöka pressa priserna på råbrännvinet. Samtidigt har Spanien ekonomiska problem och har hittat ett sätt att frångå avtalet med Sverige vilket ska ge dem pengar. Istället för att höja tullkostnaden, har de bestämt sig för att införa en skatt på all alkohol. I februari 1888 dimper ett brev ned hos den svensknorske ministern Anton Grip där spanjorerna berättar om den nya konsumtionsskatten.
L.O. Smith har vid tiden 16 000 spritfat i spanska lager och hoppas att den svenska staten ska skydda hans intressen. Anton Grip i Madrid är dock inte särskilt intresserad av att hjälpa Smith. Trots att utrikesminister Ehrensvärd bett Grip om detsamma. Han vill avvakta vad som händer i förhandlingarna mellan Spanien och Norge i en för dem viktigare fråga om export av tackjärn. Och han tror inte eller att lagen kommer att klubbas igenom snabbt – vilket gör att Grip vill se hur Smiths största konkurrenter tyskarna reagerar på förslaget. Den spanska pressen har under perioden börjat att smutskasta Smith. Grip tror på det han läser och är övertygad om att Smith vill dra fördel av situationen som uppstått via de lager han har. Man misstänker att Smith tar in stora mängder sprit till Spanien innan lagen för att sedan själv tjäna mer pengar när priset till följd av den nya skatten höjs.
Ehrensvärd fortsätter dock pressa Grip och en diplomatisk kris med Norge som skulle kunna sluta med krig seglar upp. Ehrensvärd vet ej om han vågar säga upp Anton Grip.
När det spanska förslaget godkänns av deras regering protesterar Sverige och vill ha lagen rättsligt bedömd. Spanien ignorerar de svenska kraven och i juni träder den nya lagen i kraft. L.O. Smith fraktar samtidigt in nästan 1 000 fat sprit och den spanska regeringen tror att det görs för att man hoppas att den ska slippa den nya skatten. Dessutom sker det så tätt inpå att den nya lagen träder i kraft så man misstänker att Smith och svenska staten är i maskopi.
Och även om anklagelsen visar sig vara falska (L.O. betalade den nya skatten för lasten) får han snart en order om att redovisa all sprit som finns lagrad i landet för spanska myndigheter – om inte ska den konfiskeras.
Spanien vägrar sen att göra upp i skiljedomstol och det stöd Smith har haft från den svenska utrikesministern Ehrensvärd försvinner plötsligt.
Lagret i Spanien säljs ut och Carlshamnsbolaget töms på pengar
Så småningom vill dock Spanien göra upp i skiljedomstol. De kräver att få välja skiljedomare. Portugisen greve de Casal Ribeiro utses. En man som arbetat som envoye i Madrid och dessutom suttit på dårsjukhuset två gånger. Sverige och Carlshamnbolagen förlorar sin första internationella skiljedomstol.
L.O. Smith personligen förlorade i det spanska spritkriget 12 miljoner kronor. En summa som i dag motsvarar 685 miljoner.
700 personer blev av med sina arbeten. Var Ehrensvärds stöd försvann och varför Anton Grip var så bestämd att motverka Smith är något oklart.
Enligt författaren Pelle Berglund som skrivit boken »Kung Brännvin« hade norrmannen Anton Grip en stor roll i händelsen, avskydde L.O. Smith och bestämt sig för att sänka honom. Anledningen till att Grip avskydde Smith lär ha berott på att Smith fick Richter att tacka ja till en ministerpost i Stockholm. Richter vantrivdes med jobbet och tog livet av sig. Grip tyckte att det var Smiths fel.
Den allmänna teorin har annars varit att Grip inte hjälpte Sverige och Smith därför det påverkade de norsk-spanska förhandlingarna om tackjärnet.
Berglunds teori är att svenskarna egentligen stod bakom L.O. Smith, men att utrikesministern Albert Ehrensvärd inte tryckte på mot den norska ministern Grip för att rädda sitt eget skinn. Den svenske utrikesministern skickade flertalet brev till Grip där han ville att denne skulle följa svenska order och protestera mot spanjorerna. I ett sista brev daterat juli 1888 (som aldrig postades) skrev Ehrensvärd:
”om Ni inte denna gång fullföljer direktiven kommer ni att avsättas! Ärendet är en principfråga – att det handlar om brännvin har inte med saken att göra.”
Anledningen till att det aldrig skickades: Ehrensvärd bjöds strax innan det skulle frankeras på en fisketur av kabinettssekreteraren Carl Bildt och Smiths gamle ovän Smitt. Bildt vill undvika en potentiell diplomatisk kris med Norge och Smitt vill göra sig av med Smith. De två utpressade därför Ehrensvärd. Om han skickade brevet till Grip med ordern om att lyda så skulle de två avslöja att Ehrensvärd hade en affär med en ”hemlig Madame”. Ehrensvärd höll tyst och både Sverige och L.O. Smith förlorar slaget om Spanien.
Efter att fabriken i Karlshamn slagit igen, går fatfabriken i Stilleryd samma öde till mötes. Smith försöker starta upp ett bolag i England. Ansökan om bolaget avslås av den svenska konungen Oscar II.
L.O. Smith tilldelades några år senare (1903) rätten till spanska reklamationer. Men då den spanska ekonomin var körd i botten blev den forne brännvinskungen ändå utan pengar.
Smith beskylldes dessutom för att ha smitit undan tullskatt i landet. De svenska förhandlingarna blev därför avbrutna och saken föll sedan i glömska.
Tack!
Redaktörens tack för inspel på den här texten till: