L.O. Smiths Stockholm

Stora Badstugatan (Sveavägen)
Dagens Sveavägen har haft olika namn. Länge var det namnet Stora Badstugatan som gällde. Det var ett myllrande stråk, själva porten till Stockholm norrifrån, där bönderna kom in med sina hästskjutsar från landet för att bjuda ut varor till försäljning på Hötorget. Självklart innebar det också att många handelsmän sökte sig till Stora Badstugatan med bodar och butiker. En av dem var handlaren Åkerman, där L. O. Smith var anställd som bodbetjänt. Kanske fanns här också många badstugor – man kan ana att de tillresande bönderna ville få möjlighet att tvätta sig och snygga upp sig när de kom in till staden efter en lång resa.

Skeppsbron 32
Gamla stan var ända fram till slutet av 1800-talet ett centrum för Stockholms affärsliv. Av hävd var Skeppsbron en av de finaste adresserna med anrika handelshus som låg alldeles intill den betydelsefulla hamnen. Här fanns skeppsredarna, grosshandlarna och de viktiga förbindelserna till andra världsdelar, bland annat via Ostindiska kompaniet.
I februari 1856 flyttade L.O. Smith in i det Hebbeska huset på Skeppsbron 32. Portalen bär årtalet 1647 – det år då byggnaden uppfördes. På 1700-talet hade grosshandlaren Christian Hebbe den äldre från Greifswald etablerat sig i Stockholm och förvärvat det närliggande huset på Skeppsbron 36. Sönerna bildade så småningom egna verksamheter och skaffade egna hus. En son köpte Skeppsbron 32 och förvandlade huset till något av ett palats med ytterligare en våning och ett brutet tak. Invändigt byggdes en praktfull trappa med smitt räcke och våningarna inreddes i gustaviansk stil.
I denna historiska miljö bodde L.O. Smith under de intensiva åren då han gjorde karriär som ung affärsman och grosshandlare. I gatuvimlet utanför mötte han också sin första stora kärlek, Marie Louise Collin, som bodde alldeles i närheten på Skeppsbron 40.

Storkyrkan
Under valven i Storkyrkan har många kungliga kröningar och vigslar ägt rum ända sedan 1300-talet. Den 3 maj 1860 kröntes kung Karl XV i Storkyrkan. Tidigare samma år, den 31 januari, skred L.O. Smith fram till altaret i samma kyrka för att gifta sig med fröken Marie Louise Collin. Bröllopsfesten hölls sedan på det rätt så nybyggda Hôtel Rydberg vid Gustav Adolfs Torg. Dagen förmörkades av att Smith fick veta hemligheter om sin nye svärfar, hovdentisten Collin. Portugals minister i Stockholm, vicomten Soto Maior, avslöjade för Smith att Collin drogs med stora skulder. Det blev slutligen Smith själv som fick stå för hela notan till det påkostade bröllopet.

Svartvik (Traneberg)
Ett sommarnöje på landet hörde till det högre borgerskapets livsstil. Det var en sed som fick fäste på 1600-talet. På den tiden hade Stockholms malmar karaktären av rogivande landsbygd. Det var dit ut i stadens dåtida periferi som Stockholms köpmän och borgerskap sökte sig på somrarna på flykt undan trängseln och stanken i Gamla stans gränder. Vissa anläggningar, så kallade malmgårdar, fick en mer ståndsmässig prägel med namn som Ersta, Rålambshov, Kristinehov, Piperska muren med flera.

L.O. Smith skaffade sommarställe i det lummiga och natursköna området Svartviksudden vid Ulvsundasjön. Han uppförde en trävilla i två våningar i italiensk stil. Huset kallades Smithska villan, men även Sofielund. Efter bara något år sålde Smith området kring Svartvik till en färgfabrikör vid namn P. A. Schedin som lät uppföra en fabrik i början av 1870-talet. Ett par år senare byggdes också Svartviks stärkelsefabrik och till området kom senare Tångens gardinfabrik, som hade verksamhet ända till 1956.

Carlshälls gård
Carlshälls gård uppfördes på Långholmen 1837–1838 som bostad för Långholmsfängelsets byggnadschef Carl Modéer. Husets byggnadskonstruktion är mycket ovanlig: väggarna består inte av tegel utan uppfördes i en blandning av lera och halm. Efter Modéer och hans änka följde flera olika ägare och gården nyttjades främst som sommarnöje. År 1874 köpte L.O. Smith Carlshäll och byggde om gården för ansenliga summor. Det blev ett modernt sommarställe med all tänkbar lyx och komfort. Huset fick rinnande vatten från sjön. Ett badrum försågs med ett zinkklätt duschskåp. Den kände arkitekten Magnus Isaeus ritade en kombinerad biljard- och musiksalong i fornnordisk stil. En öppen veranda kläddes in.
Mest imponerades besökarna av den prunkande trädgården dit Smith förde hem blommor, buskar och träd från sina många resor. Anläggningen omtalades som en av Stockholms vackraste med terrasser, grottor, promenadstigar och en kägelbana. Det var för övrigt här som L. O. Smith i september 1903 brände upp stora delar av sitt privata arkiv.

Carlshäll var ett gästfritt och generöst hem på Smiths tid. Till gästerna hörde professor Gabriel Branting, expert på sjukgymnastik, och hans familj, inklusive sonen Hjalmar, en blivande statsminister. Under 1900-talet fungerade Carlshälls gård främst som vårdhem. Sedan 1989 ligger ett värdshus med konferensverksamhet på gården. I omgivningarna kan man fortfarande finna växter som har sitt ursprung i L.O. Smiths ivriga trädgårdsintresse.

Bolinderska palatset
Stockholm började ändra karaktär under andra halvan av 1800-talet. Norrmalm, Kungsträdgården och Blasieholmen blev allt viktigare platser i den snabbt växande storstaden. Med tiden flyttade L.O. Smith till en av de finaste adresserna som det ”nya Stockholm” kunde erbjuda: det Bolinderska palatset vid Södra Blasieholmshamnen. Därifrån har man en fantastisk utsikt över vattnet och Kungliga Slottet. Idag återfinns flera av Grand Hôtels vackra konferenssalar i byggnaden, som ursprungligen var ett luxuöst hyreshus.

Bolinderska palatset uppfördes åren 1874–1877 av industrimannen och verkstadskungen Jean Bolinder. Arkitekt var Helgo Zettervall, som är mest känd för sina många restaureringar av kyrkor i slutet av 1800-talet, bland annat Lunds domkyrka och Uppsala domkyrka. Zettervall ritade också huvudbyggnaden till Lunds universitet. Med Bolinderska palatset skapade Zettervall en drömsk byggnad inspirerad av palatsen i renässansens och barockens Venedig. En förebild är barockpalatset Ca’Pesaro. Fasaden är rikt utsmyckad. Där finns bland annat allegoriska skulpturer i form av kvinnogestalter som symboliserar Arkitekturen, Litteraturen, Musiken och Konsten.

I paradvåningen en trappa upp bodde L.O. Smith och hans familj. Närmaste granne var byggherren själv, Jean Bolinder, som förfogade över paradvåningen på två trappor. Attikavåningen var avsedd för ett konstgalleri. I bottenplanet låg vad vi med en nutida term skulle kalla ett showroom för Bolinders Mekaniska Verkstad. I en annan lokal fanns Indiska Caféet och en tid hade även Rörstrand en butik här. Inredningarna i våningarna blev mycket påkostade, bland annat med magnifika träarbeten, dekorationsmåleri och takmålningar utförda av Mårten Eskil Winge och en ung Carl Larsson.

Senare bodde Grand Hôtels grundare Régis Cadier i L.O. Smiths våning. Idag kallas några av rummen för Scholanderska rummet, Mårten Winge, Hanna Winge, Blasierummet och Hugo Alfvén och hyrs ut för fester och konferenser. En stor del av inredningen från L.O. Smiths tid finns kvar än idag.